Norrländska Korrespondenten – 24 maj 1862, sida 3

Twenne ädla drag af den älffwärde Swenske Kronprinsen Carl August. Prinsen gjorde sig förtrolig med alla inrättningar och förhållanden inom sitt nya fädernesland. Ofta företog han i den mest anspråkslösa klädedrägt enfamma wandringar i hufwudstadens nejder, för att personligen göra sig underrättad om den gömda nöden. En månbelyst höstqwäll hade prinsens steg ledt honom till trakten af de s. k. Skinnarvwiksbergen, der han warseblef en liten för fig sjelf belägen koja. Han inträdde i den trånga förstugan, då han förnam det twefaldiga ljudet, af en med en ide obe haglig röst sjungen choral (psalm) och surrandet af en spinnrock. Trädande in i stugan framställde fig en i wåra byg: ver ide owanlig familjetafla för hans blickar. En arbetande moder omgifwen af 4 eller 5 barn. Hustrun hade ett aulblekt, sjukligt ansigte, men oaktadt en synbar fattigdom i klädedrägt och bohag, herrskade en stor snygghet i hennes ringa boning. Förlägen wid det owäntade besöket af en bättre herre, steg hon upp; han fade sig wara trött af wandringen, bes gärde och erhöll en dryck matten. Gif: wande fig i samspråk med hustrun för: nam han, att hon nyligen blifmit enka, och att med hennes mans bortgång nös den på allwar gjort fig bofast i hennes lilla stuga, fom hon för att betala mans nens fordringsägare nödgades försälja; men hon misströstade icke, ty hennes hopp stod till Herran, som aldrig öfwergifwit Ide fina.