Pilohuggarens Potter. (Öiwersatming.) I. Morgonbesöket. (Forts. fr. föreg. n:r). — Han är bra länge borta! fortfor hon; men kanske han kommit hem och lagt sig utan att säga mig till. Knappt har denna tanke fått insteg hos henne förrän hon skyndar till bildhuggarens rum. — Ingen finns här . . således inte hemfommen, fadren brukar aldrig wara få länge borta, iftunnerhet inte få sent på natten. Men nu hör hon porten öppnas dernere. — Gud ske lof, nu kommer han; utropar hon glad och skyndar att öppna dörren, men med en blandad känsla af öfwerraskning, glädje och nedslagenhet märker hon att hon misstagit sig. — Ack! ... omar det du Johannes? säger hon. — Sa, det är jag, Susanna, swarar en yngling fom stär framför henne med allwarsamt utseende och deltagande i fin blid, du trodde ... — Jag trodde att det war min far fom fom... — Ar din far således ute ännu? frågar han med en förwåning fom sjelfwa werket blott är en wälwillia förställning. — Ja, det är han. Han gick bort i går afton för att träffa några wänner och twärtemot fin wana ... —Har han ännu icke kommit tillbaka? ...