Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1862, sida 3

kommen, att den will ut och se sig om i werlden, hwarför huden i kulans spets öppnar sig, larfwen utfaller, förpuppas, och slutligen framkommer en fullbildad insett, fullkomligt lik med sina föräldrar både i lynne och skapnad, för att, i sin ordning, hos nöten åstadkomma samma paniska förskräckelse. Att olyckor funna inträffa, såsom afbrutna ben och krossade lemmar m. m., för hwilka man har helt och hållet att tacka detta lilla missfoster, inser en hwar. Styngflugan har också eu afgjord dödgsiende i hwarje oxdräng och ladugårdgpiga; men det är ej få lätt att få får tert forn på dem, för att döda dem, emevan de fällan sätta fig, utan hålla fig swäfwande hit och vit i luften. Lättare är det då att döda barnet i waggan. På detta är det just, fom inf. mill fi sta wederbörandes uppmärksamhet. Om hwar och en ladngårdsegare hwarje wår wille syna sina fäkreaturs ryggar, så skall han på de flestas finna 10 a 12 ft. ofwanbeskrifne bölder, liknande kulor, med en liten öppning i dess öfra ända. Öje nom denna öppning fon larfwen lätt uttramas och dödas. Denna operation werkställes lättast, om man afwaktar ti den straxt före larfwens friwilliga utkrypande, således i början af Maj månad. På detta sätt bör styngflugan kunna, om ej fullkomligt utrotad, åtminstone förminskas till antal, och att sådant är högst önskwärdt, inser hwar och en, ty ej nog med att hon fan narra kreaturen löpa utför bråddjup eller i stengryt och der skada fig, hennes larfwer förorfata äfwen boskapens afmagring samt göra huden efter ett slagtadt djur mindre i wärde genom de hål, som deri uppkomma efter larfwen. Dessa hål läkas wäl, men öpp: na sig ofta åter, sedan huden blifwit garfwad. Allmogens åsigt, att dessa kulor upp: komma efter bromsstyng, och att Brom far Tabanus bovinus, derur uttläckas, äv fulltomligt origtig. Hwar och en, aldrig så litet hemma i naturalhistorien, wet, att utur dessa kulor framkomma warelser, hwilka, sedan de undergått mwmederbörlig förwandling, blifwa veritabla ftyngflugor (Krolhumlor). Hästar och får hafwa äfwen en fiende i i en varietet af ten: na fluga, Häft-ftynget, Oestrus qui, och Fårstynget, Vestrus ovis? — men tessa arternas larfwer hafwa sitt tillhåll i djurens inelfwor och caviteter, och äro fåledes swårare att åtfonma, om ej de tunna anträffas i spillningen efter dessa djur, och då omintetgöras. Om Styngflugan kan widare läsas i vtasning för Folket, 14:de årgången, pag. 204. Resan genom lifwet.