Norrländska Korrespondenten – 21 maj 1862, sida 3

hamn så snäft afspisade min fattiga kusin. Jag hade kunnat sörja för hennes uppfostran och ... med få ord: hon kunde nu warit Emil Anderssons hustru. — Menar du det? swarade Willson. Lilla Elsa från Dalom hade icke passat för dig och kanske icke motswarat dina pretentioner; men till en god ffeppars hustru, fom då jag far bort, wintar mig farwäl och då jag återkommer öppnar mot mig fin ljufwa, trogna famn — dertill passade och det blef den fattiga val bullan. (Slut.)