Kolportörswäsendet. (Forts. fr. n:r 35). Ware sig nu att fosterlandsstiftelsens egna fonder icke längre förslå för dess mer och mer utwidgade werksamhet, eller att def filantropiska magnater trött: nat mid de Årliga sammanskotten, eller att den anser kolportörwerksamheten hafwa wunnit den stadaa, att den fan ber traktas såsom en färffild kyrka, fom nu mera bör funna underhålla fig sjelf under fin fortgående strid mot statskyrkans hedniska mörker; — alltnog: luckor fins nas synbarligen i stiftelsens egna fadfor, fom genom de utfända tiggarbriderna måste fyllas med de lättrognas bidrag. Olagligt kan detta naturligtwis ide egentligen sägas wara, då det iklädes skenet af den kristliga kärlekens fri williga offer; men otillbörligt är det både i sina syften och i utförandet. Wi wilja ock derför gå båda delarne litet närmare på lifwet. Det besynnerligaste af allt och det som wäcker mesta förargelsen, är att herrar kolportörer, då de hafwa i uppdrag att