sednare hang araf. — Och här stå nu wi wid en lek af ödet, anmärkningswärd, derföre att den är mera sällsynt. Samma dag och i samma graf fom han jordades, nedsattes äfwen enkans, hang ungdomskärleks, liklista och öfwer dem båda föllo på samma gång de tre mull: ifoflarna, hwilka sålunda inwigde dem till den förening i döden, som fördom och högfärd missunnat dem i lifwet. Se der hela historien! Den är den aldra enklaste; men der ligger på dess botten en och annan perla, för folkteck naren och menniskobetraktaren wärd att taga wara på, liksom der äfwen för den få kallade bondaristokraten finnes en och annan nöt, fom fon tåla att bita på. Hwad wunno nu de dumhögfärdiga föräldrarne genom att på detta sätt wilja gå försynen i förwäg? Hwad fingo de med sig i arafwen, som kunde hålla dem skadeslösa för saknaden af ett barns tå rar och wälsignelser? Den fom fan, må swara härpå. Men när fall upplysningens och fördomsfrihetens Monitor en gång till intetgöra dumhetens och fördomarnes Merrimac, ifrån och med samhällets topp länast ner till dess rötter? Betänkliat fer det ut, men wi skola dock i mensklighetens intresse hoppas att det blir nagot före den tid, då vet blir fin thorsdagar i en mweda