I — Jo, och hon skulle gerna gå ut och tala med i big, om hon ej hade få mycket att göra. — Åhja. Lät du henne syssla med fitt Men det war sannt! Huru många barn har du, farbror? — Twå en fon och en dotter. — Hwar har du dem? — Jo, min totter är hemma. Men min fon, fom är löjtnant mid —s regemente, är på mötet. Min dotter är emellertid hemma, och fe der är hon. Nu inträdde en fång, blef flicka, fom både war och tyckte sig wara mycket upphöjd öfwer den ringa dalkullan. — Jaså, är det pappas brorsdotter? utlät sig Josephine. — Sabha, min läre Josephine, swarade rådman ! nen. Men jag måste ut i staden ... Amnar du blifwa här i natt eller. hm, hm? — Jag ämnar att blifwa i from i natt. — Jafå. Zaa skulle gerna wilja bedja dig lif: wa här, men wi äro så många, ha så stort hushåll, fer du, och få widare. Men hur är det med din redkassa? Will du ha litet pengar? — Jag behöfwer ej några, ty jag förtjenar nog hwad fom till mitt uppehälle för resan åtgår. Men jag bar en fattig, mycket fattig och fiutlig far, fer du, honom litet. — Sa, det skall jag göra. Gad nu emellertid ut . i kötet och få dia litet mat. Farwäl med dig. Helsa och eftersom han är din bror, fer du, få fan du slicka hem till din far! I Och mt gif den rike farbrodern från den fattiga brorsdottern, för att begifwa fia till en kamrerska Salfwelin, der pastor Ek skulle hålla aftonbön för nås gra redligt sinnade menniskor. Mamsell Josephine