Foörfta-Majfeften i hufwudstaden. Gårdagens morgon gaf ayllene löften, och qwällen höll dem. Solen glimmade hela dagen från en himmel, hwars blå färg — ännu med wårens blekhet — icke skymdes af någon enda fläck. Saltsjön war på middagen fårad af en lätt bris; Brunnswiken, noss ännu en ginwäg från Djurgården tillL dadugårdsgärdet, låg fom ett wattradt band kring stranden. Trä den hade redan antagit en swag stifming i grönt, fom mot qwällen blef guldalän: sande af den nedgående folenå förayllning. Luften war så ljum, att ingen dam behöfde låta en voile skydda kinden och dölja rofsorna. Marken prunkade ej ännu med fin blomsterwäfda gräsmatta, men bristen märktes knappt, då Dijurgårdsslätten i stället erbjöd en så rik tafla af eleganta toiletter i alla blom: sterwerldens färger. Redan tidigt på eftermiddagen bör: jade hufwudstadens inwånare sitt festliga ) Polisbetjenterno hafwa sina brickor i wet: sickorna, od) wid förewisendet ar dem, har ofta helsk da 2:ne radar forst mast ippfnå: öpas för utt få fram brickorna, gatt ganska fumligt oc langsamt tillwaga.