med fana tisk hänförelse. Men under få dana om ständigheter fan man mwäl ide behöfwa ömma särteles mycket för deras öfweransträngningar. J stället för att med ret ideliga talet om fina mödor och påfallande trötthet tigga fig till en oförtjent berömmelse och ett onödigt reltagande, wore det mycket bättre, om mån: gen ibland dem mera ödmjukt wille tänka på huru de sjelfwa genom fitt andliga swammel uttrötta menigheterna, och deraf låta sig beweta att slå sig i ro och för egen del betänka denna Pauli förmaning: vSomlisa bland eder umgås oskickliga och arbeta intet, utan drifwa fåfänga. Men venr, fom sådana äro, bjude wi och förmane genom wår Herra Jesum Kvistum, att de arbeta med ftillhet och äta sitt eget bröd. (Forts.)