Dalsänsan. Beratlselse af Jåhan Nyberg. 2 Kap. Häårkedjan. (Forts. fr. föreg. n:r). — Men jag är hämnad och du har fått din dom! ÖÄfwergifwen af alla, till och med af honom, fom mans ärade dig, nedsteg du i grafwen; och det war mig för: behållet att wårda . . . din dotter .. din och Emils. — Kristna religionen preditar förlåtelse och fördrag: samhet. Låtom oss glömma de dödas fel, men ide wåra egna och wåra skyldigheter emot de lefwande. Den stackars dansösen, som icke kände mig, ja kanske icke wisste, att jag fanns till, står ej mera emellan mig och min make. Jag har lidit och fördragit, nu bör jag förlåta. Efter dessa ord upptog hon hårarbetet och nedläste vet i fin chiffonier; derefter ringde hon och frågade den inträdande jungfrun: — Har di gjort det jag bad dig? — Ja, hennes nåd, blef swaret. Jag har en liten docka, en hund, fom är grön till färgen och ffäller, samt ... — Det är godt. Tag in mina ytterplagg och ställ dig i ordning. Wi skola gå till min lilla fosterdotter. -Genast hennes nåd, swarade jungfrun, och några minuter sednare woro de på wäg till Blafiecholmen. Mannen, som satt wid dörren, hade under tiden dragit sig tillbaka; men sedan hennes nåd och hennes jungfru utgått, inträdde han, satte sig i emman, stödde