Norrländska Korrespondenten – 23 april 1862, sida 2

tet latte sortara; men derpå Jwaras fort och främst, att barnet wanligen icke är synnerligen gammalt, förrän det börjar få sin tår med, och för det andra, att ganska många äldre lära nog förtära mer än 2 koppar dagligen, få att berätningen torde ändock hålla stånd. Nu frågas: har Medelpad råd att årligen uppoffra en sådan summa på en enda — märk! en enda lyxartikel, få bör den wäl oc stå ut med att — ide årligen utan — en gång för alla nedlägga en mindre summa på ett företag, fom onefligen skulle gagna orten wida mer än kaffedrickningen. Det behöfwes knapt mer än, att hwar sjette person i Medelpad tecknar en at: tie, få är målet wunnet. Det är misserligen sant, att innebyggarne i de traf: ter, four ligga på sidan om farleden få fom i Njurunda, Sköns, Ljustorps och Jndals pastorater, ide funna hafwa lika fördel af densamma som de öfriga; men förhastadt torde det påståendet wara, att fördelen för dem blir alldeles ingen. Dessutom bör wäl den omständigheten, att de höra till provinsen, mana äfwen dem att efter förmåga deltaga i ett så stort och allmännyttigt företag. Jnom Jemtland har från hwarenda socken lem nats bidrag till derwarande fommunifas tion, fom instundande sommar blir fårvig anda till Nordsjön. Såsom exem pel må endast nämnas, att ehuru Forss foten ligger 14 mil från nämnda fom munikation och hemtar fina importartitlar från Sundswall, hafwa ändock dess socknemän icke undandragit sig att i detta afseende räcka en hjelpsam hand åt det öfriga Jemtland. Utan twifwel skall det wisa sig, att samhällsandan i Medelpad är lika god, att både öga och hjerta är för det allmänt nyttiga lika öppet här som i Jemtland. Här tillåta wi oss nämna, hwad wi hört berättas, att landshöfdingen i Jemtlands län ämnar under sommaren resa omkring och wid sockenstämmor uppmana allmogen derstädes att teckna aktieri Sundåwall—Bräcke kommunikationen. Man kan sålunda med fullt skäl hoppas, att en icke ringa del af det erforderliga beloppet tecknas i Jemtland. Omad äter beträffar te trakter af Me delpad, genom hwilta farleden kommer att gå, så lära nog dess innebyggare mer och mer inse, att företaget af tem förs tjenar all möjlig uppmuntran. I detta afseende hafwa goda tecken wisat sig i Borgsjö och Torps socknar, der flere hemmansegare redan tecknat sig för 15 till 20 aktier hwardera. Det länder dessa till heder att hafwa föregått med ett wackert exempel, fom säkerligen en och hwar will efter förmåga följa, i den mån han fått tillfälle att närmare bes grunda frågans wigt. Till ledning för ett sådant begrundande wilja wi nu påpeka några af de indirekta fördelar, fom för landsbygden bör af fommunifationen funna med all sannolikhet påräknas. Besparing af tid och kostnad wid resor. Föreställom oss, att en person från t. ex. westra delen af Torps socken har ett ärende till staden. Det är cirka 7 mil. Han har nu ingen annan utwäg än att fatta fig i kärra och han måste i sanning föra på friskt, om han skall funna efter uträttadt ärende wara hemma igen på 3 dagar. Hästen har under denna färd slitit ondt för minst I rdr och förs tärt hö för 3 dito, tillsammans 12. Hade skjutshäst begagnats, få hade repen garne utom tidspillan och dagtraktamente uppgått till 14 rdr. — Låt nn se, hur det går på kommunikationsleden. Wid westra ändan af Torpsjön stiger han oms bord på en ångbåt fl. 6 på morgonen och är framme i staden före kl. 11, hinner uträtta fina angelägenheter till kl. 5 och äv åter hemma innan fl. 10 samma dag. Taxan är i öfwerensstämmelse med brus tet på dylika farleder föreslagen till 30 zre milen för 2:dra plats, då äfwen nÅ