hafwa, wid parternas inställande inför rådhusrätten, blifwit så afgjord, att de åtit målet nedläggas, efter munnen in-; sint om dess tomma innehåll. Och detta med rätta. — Den 19 Nov. sistl. år bortstulos på handlanden Styfs gård, wester i fta-; den, från bonden Jon Sksson i Hulien, tskillina saker, hwaribland äfwen några alnar? corderoj och kläde, till omkrina 90 rdrs wärde. Mu förft har det ye kats polisen att komma tjufwen på fvå ren. Stadsfiskalen wertställde i Lördags, på gifwen anlednina, visitation hos för skörlefnad beryktade qwinsper senen Var rin Forss, hwilken innebott hos ett folk på Strand, derwid påträffades åtskilligt af det stulna. Forss häktades samma dag, och wid med henne i går hållen ransafnina, nekade hon fräckt att hafwa begått stölden, utan påftod att hon af arbetskarlen åÄftröms hustru köpt såwäl corderoj fom tläde till 2:ne hos henne påträffade koftor, sedan hon likwäl för fiskalen förut upp aifwit att hon i hört marknaden uti ett ständ på torget köpt korderojen, och af en engelsk sjökapten förliden sommar, för wisad tjeust, fått kädet. Målet uppsljöts för widare upplysningars winnande; och Forss återfördes i bil ktet. Ransakning angående den i n:r 28 af Tenna tioning omnämnda penningestölden från jernköraren Moberg, inne på Carl ÖAterlunds frog, företogs med till rätten hemtade Per Erik Hultgren, hwilken uppgaf att han d. I d:s inne warit i sällskap med Moberg på trogen, der Moberg af erhållen förtäring böifwit mycket drucken: att de derifrån åtföljts, och uttomna på aården, hare Aters lund dit anländt med Miäobergs plånbok, ten han der lagt ifrån fig, hwarefter Hultaren, sedan han upptagit och för: mwarat densamma, med Moberg, efter att hafwa fått hjelp af en tor pare wid namn Nils Olof Nilsson i Norro, Selångers socken, för att bortföra Mobera som icke ensam kunnat åå, begifwit fig till ar: betskarlen Solberg på Strand, der Mioberg inlagts i en fähusswale för att sofwa ruset af sig. Hustru Solberg hade tillfrånat Hultaren om han hade bränn: win med sig, dertill denne swarat nej. Under det att hustru Solberg synat Hultgrens lärer, bare hon blifwit warse plånboken i hans ficka, och på fråna hwems den wore, hade Hultaren swarat att den wore hans. En närwarande skomakare Norman hade, emedan han igenkände plånboken såsom tillhörig Moberg, då med wåld tagit den från Hultaren, hwarefter Hultaren genast begifwit sia till po: liswaktkontoret, ter han anmält förhällandet. Nils Olof Nilssen och I )ustru Solberg samt Kferlunds piga, Sofi Kafbera, hör des såsom wittnen och uppgåfwo, de tvcn: ue förstnämnda, att sedan plånbolen ta: gits från Hultgren, hade Norman i der ras närvaro uppräknat tde deri förmwavare pengarne, hwilka utgjort 35 rdr imt; och hade Norman, åtföljd af Nils: fon, dermed begifwit fig till waktlonutoret, der Norman aflemnat plånboken jemte pengarne. Kassberg hade sig ingenting i målet bekant.. Carl Aterlund, suilker upplysningswis bördes, berättare att han genast efter det att Hult aren och Mobera af lägsnat fig från krogen, från golfwet upptagit plånboten och afle: nnat den till Hultgren, litwäl utan att först i någons närwaro uppräkna pengarne. Målet uppskjöts för förebringande af yfterligare bewisnina, till d. 28 i denna — — —— TE 6