Norrländska Korrespondenten – 19 april 1862, sida 2

och klar röst, jag har alltid warit en lydig dotter, och jag är icke heller nu sinnad att blifwa rebellisk. Men huru skall det gå för fig, signor? Ar jag ide eder mata ? MNej, Angelina, du är ide min maka. Förlåt det bedrägeri fom wi spelat din ungdom och overfarenhet. Jntet giftermål har egt rum emellan of. Jag wisste att grefwe Leonardo lefde, ehuru min ed ide tillät mig att omtala det för vig, och fom jag önskade att tjena dig, få malde jag en medelwäg. Jag ställde få till att en förlofningsceremoni passerade för ett giftermål i dina ögon, och sålunda är du misserligen min trolofwade, men fom jag tror att mi båda äro lika williga att försätta hwarandra i i frihet, få är allt bra. Yvelmodige pring! utropade Angelina. varu högsinnadt har ni ide handlat, fade Leos nardo. 7Huru skall jag någonsin kunna godtgöra mina orättwisa miftantar? Sör detta goda barn lyckligt. Den ljufwaste syn, fom fan fröjda en faders öga, är anblicken af hans dotter, lycklig mid sidan af en mate, fom är henne wärdig. Jag är för Angelina faders ställe. Blif mot henne en god och ädel mate, jag fordrar intet annat. GSigqnor, det finnas qwinnor uti denna werlden, få milda, få goda, få enalalita, att deras män ide kunna annat än blifwa goda menniskor. Hwem skulle kunna wara trolös, glömsk eller likgiltig med en Anz gelina till hustru? Smidrare! fade Angelina, och hennes röst uttryckte emellertid ett blindt förtroende till hennes hjertas utkorade. VWaren lyckliga, mina barn, fortfor prinsen: