Norrländska Korrespondenten – 16 april 1862, sida 2

het. Det war wäl fannt, att hans rival ide kunde gotdtgöra allt det onda han förorsakat, men han hade i sannina gjort sitt bästa, och Leonardo förlät honom af hela sin själ. En wältalig blick tolkare dessa fånge lor för Stephan som swarade med en wänskaplig och artig bugning; och sedan försjönko båda i sina egna tankar. Domstolen kallar grefwarne Leonardo och Stephan !7 utropade nu polisgewaldigern Jacopo. De twå ynglingarne åtföljde ännu en gång sin ledsagare och stodo åter inför Tremanna-rådet. Sekreteraren gaf dem ett tecken att sätta sia, hwilket de båda gjorde, spående gort från denna Tele wande början. Grefwe Leonardo Montecali fare en af doms rarne med en mild och lugn röst, domftolen uttrycfer fin djupa sorg öfwer att, bedragen af ett falskt sken och ofanna underrättelser, Venedigs styrelse har wa rit orättwis mot en laglydig och trogen underjåte. Domstolen förklarar ever fri och löst från alla miftantar. Men domstolen will att nåden skall åtföljas af rättwisa, och dömer eder till ett års fängelse, för edert oförsigtiga narrspel med wördnadswärda namn, uti det bref som blifwit uppläst i dessa personers närwaro, tillika tagande uti betraktande wår menskliga naturs swagheter, anser den er redan hafwa utstått edert ftraff. Mottagen mina warmaste tacksägelser, J lagare nes och ordningens wördnadswärde wäktare! utropade Leonardo. War ide få otålig, unge man. Venedigs It: relse är rättwis, och om den, under iuflytelsen af missledande omständigheter, begär en despotisk hand ling, så wet den också huru den, på ett högsinnadt ngens kyrkowäktare. An