Norrländska Korrespondenten – 12 april 1862, sida 2

Ben swatia Hondolen.. En Venetiansk berättelse. Öswersattning från Engelskan. X Förhöret. (Forts. fr. föreg. n:r). (Sådana äro ide de swar fom brufa gifwas åt Ean Marcod Lejon, fade en af domrarne strängt. Sag är ledsen öfwer det, mördade herrar; men, under det att jag är fullkomligt beredwillig att omtala alla mina egna hemligheter, kan jag derföre ide om tala sädana, fom tillhöra andra, fade grefwe Leonardo lugnt. Sanning — är det enda mi äffa, fortfor den hemliga inqvisitorn, och ever förklaring synes oss tills jyllestgörande. Dot wi hafwa ännu allwarfammare fater. Leonardo gjorde en bugning. Setreteraren blärdrade i några doknmenter och framtog ett pappersark, hwillet liknade ett bref, fom blifwit uppwilet och sålunda förwaradt någon tid. Se på tetta bref, fade setreteraren och räckte det åt Leonardo twärs öfwer bordet. Leonardo tog det och läste det med uppmärtfamhet. Han upplyfte sedan sitt hufwud med ett eget småleende, och det tycktes som om han, under andra omständigheter, slulle hafwa haft någon swårighet att afhålla sig från skratt. Mi har läst brefwet? fortsatte sekreteraren. Ja, jag har läst det. MW hwem är det ffrifmet 2 1