Rikedom åtföljes icke alltid af upphöjdt tänkesätt. J början af detta sekel bodre i Stod: holm brukspatron W., hwilken efter fin! fader erhållit en större förmögenhet samt beslägtad med några grefliga familjer, förde en förnäm lefnad. Hos bemälde brutspatron infann sig en dag en ung man från landsorten, hwilken anhöll om reftommendation till plats på kontor, och, fom han hare den lydau att wara slägt med brukspatron, hare han tagit fig fri heten att göra denna ödmjufa begäran. — Brulspatronen blef häraf frött, samt förllarade det hans tid mar så upptar gen, att han ej kunde i detta fall gå hans önskan till mötes, och, hwad fläistförbindelsen widkom, kunde han ej ihågkomma någon, eller måste den åtminstone wara hönst aflägsen: — den unge mannen lems nade således fin slägtinge, utan ens ett godt råd för framtiden. Ett högre wäsen, fom styrer mennis skornas öden, lät honom likwäl efter annons erhålla plats på kontor och en ärans man till principal. Efter ett fler: årigt arbete unter duglighet och redbart uppförande erhöll han fiera fördelar samt blef till flut kompanjon i firman, gjorde ett godt och förmånligt gifte, och blef sålunra efter några tiotal af år en af tad man i samhället. — Brufspatronen deremot bare Årligen med familj gjort utrites resor, lefwat i öfwerflöd samt lättsinnigt intrasslat fig i större bor gensförbindelser, hwarigenom hang för: mögenhet hwarje år smält tillhopa, och år 1812 nötgades han för erhållande af ett större lån hos wexelhandlaren Mört hypotifera hennes nåds (hans hustru kallates så) dyrbara nipper. Grosshandlaren erhöll en dag besöl af brutspatronen, hwilken han mottog på det mest artiga och förekommande sätt, samt förde honom till soffan i sitt för: mak. Brukspatronen framställde då, ret han kommit såsom slägtinge för att ans hålla om en liten tjenst. Crofhandlaven å fin fira frågade brukspatronen hwarmed han lunde tjena honom, då han stulle anse för en skyldighet att gå en behöfwande anhörig till mötes. Bruks: patron yttrade då, det han för tillfället war i behof af 500 rdr banko. — 7Ins tet annat, yttrade grosshandlaren, och framsatte sjelf med sitt wanliga artiga och förekommande sätt bordet till soffan, jemte papper, penna och bläck. Brutspatron skref sin förbindelse, och öfwerlemnade den emot den begärda fume man till sin artige wän, hwilken derwid yttrate: för några tiotal af år sedan, war jag en fattig yngling, fom saknade allt, och hate ide ens en slägting, som wille gå ett steg för min framtid. Lyckan har gynnat mig, jag är friff, har en till rädllig bergning, samt ett lyckligt hem, — se der min rikedom. — Och nu har jag att tacka herr brukspatron, att jag funnat tijena en i behof warande läg: tinge. Grosshandlaren sönderref derwid reversen i små bitar ware detta of emellan och anse nu denna saken glömd. Brutspatronen stod fom på nålar förs lägen och flat, samt sökte få fort fom möjligt få aflägsna fig från ett besök, fom få bestraffat hang fordna hands Ijin sGÖÄFFT i I