Jfrån sisinämnde uppträde begaf fig, hr Stenson, i samma milda sinnesstämning fon tänta, direkte ned åt stora paz tan, der den till uppbrott färdiga trupp: transporten skulle erfara prof på hans ortningsälssande sinnelag och der detres fererate uppträtet passerade. Hwar och en har sitt sätt att göra sig känd, så äfwen ten här på orten beryktade fiskalen Stenson, men sättet huru han blir känd, det är en annan fråga. : Uppgiften att jag i wredesmod dragit fabeln mot den gode fiskalen är en ffame lös osanning. Slutligen tillägger referenten helt a propos: 7Wi hoppas Ce Meningen af detta referentens ordswammel kan jag ej utleta, men, som jag tror mig känna, hwem tenne sakkunnige referent är, så synes slutet litna ett slags sjelfberöm och salwelse, hwiltet borde hafwa ute blifwit i en få talentfullt skrifwen artifel. Tager jag deremot miste om per: son, så torde referenten ursäkta om jag framställer en höflig fråga, nemligen: Skall det sista stycket i referatet wara en mention honorable åt Etenfon eller äv det ironi? Selånger d. 31 Mars 1862. H. R. Winter.