Norrländska Korrespondenten – 2 april 1862, sida 2

till Angelina, med ett uttryck afkdjup förebråelse i blid och ton. Förstår du nu? År du nu nöjd? Jap wet icke hwad jag skall tänka. Jag måfte ännn tro att prinsen fölte bereda min wälfärd, fwarade Angelina, som icke kunde förmå sig att tro en person, så wördnadswärd, som han werkligen war och fom stod få högt i anseende, om girighet och falskhet. i Tact Angelina, sade prinsen; men fom ihåg, under hwad omstänrigheter som helst, att du är min hustru och att närwaron af en karaljer, som, före ditt giftermål med mig, allmänt förklarades wara din tillbedjare, är alldeles icke öfwerensstämmande med det grannlaga och det passande. Jag war just på wäg att aflägsna mia, ute ropade Leonardo häftigt. Det war ide med signora Angelinas samtycke fom jag har kommit hit, utan bet mar samma lyckliga ensärrigbe, hwilfen gjorde det möjligt för mig att fly, som äfwen förskaffade mig inträde härstädes. Prins, ni känner till hwar: före detta fruntimer samtyckte att förena sig med eter? Men när jag kom hit, an såg jag henne wara fri, det swär jag eder. Jag will öppet bekänna, be gagna betännelsen bur ni will, att jag föreslog Anaelina — prinssessan — att fiy med mig; hon wägrade och wi togo afsked af hwarandra för alltid, då eders höghet intvädde. Jag will gerna tro er, unge man,) swarade prinsen med ett förnöjdt småleende. mMen jag har andra saker att afgöra med er Båten, hwilken ni kom hit, wäntar här nedanföre, för att återföra er till edert fängelse: men, innan ni går, skalle jag önsta att göra er några få frågor, och den gamle mannen satte fig ned.