Norrländska Korrespondenten – 2 april 1862, sida 2

ter under den tid han åt hv W. werk ställer åtffilligt arbete, i sällskap medi Brandt och en tapetjeraregefill wid namn Johan Adolf Carlsson, gått till kil: larmästaren Löngrens utskåntningsställe, hwarest 3 toddyar of Brantt reqvirerats, och af Engström, Brandt och Carlsson förtärts terwid likwäl Brandt med cognac åtskilliga gånger päfyllt Engströms toddyglas, hwaraf denne blifwit något drucken. Wid uppgörande af liqviden hade Engström af såwäl Carlsson, fom Brandt tillsagts att betala, men då han dertill ej wisat sig benägen, blifwit af vem skymfad, hwarför Engström upptas git fin plånbok, deri han haft förmar radt ofwannämnde belopp penningar, då Brandt deraf tagit och betalt todryarne, hwarefter alla tre begifwit fig derifrån. Uttomne hade Eugström i portgången fått ett så hårdt slag i hufwudet, att han omkullfallit och swimnat, samt ide åter: kommit till sans förr an morgonen der: på, då han waknat, liggande bredwid Brandt i dennes säng, illa sönderrifwen i ansigtet och på händerna. Han hade då satnat fina penningar, och för Brandt omtalat sin förlust, derwid Brandt, fom uppstigit, tillsagt Engström att ligga stilla tilldes han, som wille gå ut i staden, återkomme. Brandt hade likwäl dröjt i flere timmar borta, hwadan Engström gått till polisen och anmält stölden. Stadsfiskalen utsände 3:ne tonstaplar åt olita håll, för att få reda på Carlsson, bwilten tl. 4 på morgonen begifwit fig från staden, och lyckades det konstapeln Petersson att 4) mil härifrån, föderut, gripa Carlsson, hwilten, hitförd, wid hos honom af fislalen anställd visitation befanns innehafwa cirta 36 ror rmt, dem han uppgaf sig hafwa fått af Brandt, och hwilta Carlsson påstod att Brandt ifulle hafwa tagit från Engström. Carls jon hättades. Wid ransarning i måndags widhöll Carlsson till större delen sina uppgifter wid polisförhöret, men Brandt netade till all tännerom om stölden. Emedan Brandt ide war nytter, uppskjöts ransatningen till i går, då Carlsson i så måtto ändrade uppgifterna, att han ers; tände fig hafwa ur Engströms rockficka, da de utgingo från Löngrens, tagit 38 rdr, men sedan fiskalen anmält att Carls son en mil ifrän staden samma narsn han begifwit fig derifrån, af en firåddare wid namn Westling töpt en rod af cafinette för 15 rdr, uppgaf Carlsson att han frantagit Engström 54 rdr; att haswa tilldelat Engström nagot slag, för: nelade han. Brandt nekade helt och hållet att hafwa föröfwat tillgreppet, samt att hafwa warit medweten deraf, och yttrade till Carlsson, hwilten påstod att Brandt inne hos vöngrens skulle hafwa tagit penningar från Eugström: Det är fynd att ide wara i UWmerita, då man tunde få sljuta en fåran bof för pannan inför rätten. På af ordföranden till Brandt ställd fråga, hwarför han icke återkommit till i