Li Ben goda Prinsessan. Uti n:o 2 af Svenska Arbetaren läses följ. berättelse om en prinsessa på Gotland, och hvem den prinsessan är, det har läsaren nog gissat innan han läst slut på berättelsen — — -På en vacker skogsbacke ungefär en mil från Wisby låg en liten förfallen stuga, der en gammal gumma bodde, fattig på allt utom den rika naturen, som log emot henne hvart hon än kastade blicken, vare sig öfver hafvet eller öfver skogen eller ängarne och hagarna der nedanför. En dag stadnade ett glänsande ekipage i närheten af den lilla stugan. Ett fruntimer steg ur, åtföljdt af ett annat fruntimer och ett par herrar, Man kunde se på de sednares vördnadsfulla uppmärksamhet, att det första fruntimret mätte vara mycket förnämt. Hon gick sagta framåt och kom allt närmare den lilla stugan. Framkommen dit, stadnade hon, betagen af den högsta förtjusning öfver den vackra tafla, som utbredde eig framför henne, och ju mer hon såg, desto ljufvare blef henne stället der hon stod. Det var som om bon haft svårt att skilja sig derifrån. Och solen sken, och alla små blommorna nickade så vänligt omkring henne, som om äfven de velat göra sitt till att hålla henne qvar. Den gamla gumman satt emellertid i sin stuga, glad och nöjd som alltid, fast något undersam kantänka, hvad det granna herrskapet ville och hvad det egentligen kunde linna för nöje der på den fattiga skogsbacken. Det är i allmänhet något ovanligt för fattig man, när han finner sin rika broder kunna hafva njutning af detsamma som han. Dock skulle hon ej längre stadna i okunnighet. Följden af besöket blef en förfrågan från det förnäma fruntimret, om gumman ville sälja sin stuga och sin äga. Köparen ville så väl inköpa en ny äga som bekosta stugans ditflyttande och uppförande. Gumman betänkte sig ej länge, utan gickt in på förslaget. Nu är en paviljong uppförd, der stugan stod, och grund är lagd till en vacker villa, som lärer bli färdig i sommar. Och den gamla gumman är: riktigt lycklig att hafva kunnat bereda det förnäma fruntimret den ro och den själafrid, som hon redan en sommar funnit och väl många, många somrar — så Önskar gumman åtminstone — skall finna der. Också kallas stället numera Fridhem. Det var en gång en prinsessa — så börjar så mången gammal saga. Hvarföre skulle ej vi kunna börja denna sägen så, fast den alldeles icke är gammal, utan berättar en händelse så godt som från gårdagen. Hvad som är säkert är, att i en framtid kommer så väl detta som mycket annat att gå såsom sägner i folkets mun, och då hafva de denna början. Således det var en gång en hmusessa, som längtade från det prunkande och bullrande festlifvet i sin broders, konungens, gårdOch så låg der i konungens rike en stor och vacker ö, rik på minnen från fordom och rik på goda och raska qvinnor och män, och dit kom prinsessan en gång, och dit 122 att lbamma många oånoer !