Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1862, sida 3

stanna wid sitt hem, gå på skola, arbeta och lefwa i tillhet — allt färant blifwer emotsagdt och om ni, ander inflytandet af edert bättre wett, icke gifwer dem hwad de begära, få höjer fig rö: sten snart till knot och owett, de ned: skälla eder ännu i dörren, den de igenslå få att huset darrar derwid. Ni får höra ljudet af dem på gården och från lands wägen. Hos eder granne utbreda de fig öfwer eder obarmhertighet, hålla en ran: sakning angående de förmögnas pligter att försörja de fattiga, m. m. SÅ une derwisas barnen att fatta ett ewigt oblidkeligt hat till alla dem, af hwilka de så mat och kläder. Nu inträffar det ock, att det ide alltid är passande, att fans ningsenligt omtala, Mvarfen hwad man beter, eller hwarifrån man är. Der före underwisas barnen, att den ena das gen säga, att de äro från Å. socken eller hemman, en annan dag från B. o. s. w. DÅ de blifwa 15—16 år, funna Atminstone gossarne ide längre gå och tigga. De skola då taga fig tjenst. Snart vt trar fig ett hat till husbonden, för förmycket arbete och för litet mat. Då de tiggde fingo de mat för intet, fingo mat 10—20 gånger om dagen, allt efterfom de hunno i sakta mat beföfa flora eller färre bostäder. Nu få de mat blott 5 gånger om dagen och få arbeta dagligen. Jcke underligt, att de i fin ställning lif: wa ondsinta öfwer ett sådant ombyte. Till arbete äro de dessutom okunniga och odugliga. Framtiden är något fom lig: ger alldeles utom deras tankekrets. Wi hafwa många gånger upptagit och för: sökt upplysa och underwisa sådana, men ännu har det icke lyckats med en enda. Tillbaka till tant: och sysslolöshet — det är deras mål. Och hwem tan undra deröfwer? Ett annat fall, i affeende på tiggarens ställning, är att han alldeles nedsjunker till den fullkomligaste fjällishet, få att allt själens lif är borta. En fullkomlig frånwaro af all tankeöfning lever slutligen till frånwaro af all tankeförmåga. Detta onda — allt detta djupa elände näres af dem, som gifwa den wandrande tiggaren. Ett annat sätt för tiggericts utöfwande är det så lallade skojeriet, hwarmed wi anse kunna förstås att man, hustru, gifta och ogifta samt barn ströfwa omkring antingen i wissa orter, eller hela ritet med hästar och fordon, hundar, grifar m. m. Detta är wåldgästningen i ny form, ty der denna hop siiger in, går den ide ut, utan med wåld. Den på tallar mat, dryck, foder, ull, lin m. m. Dessa hafwa alls intet hem, stanna aldrig. Deras barn borde tagas af fas ten och uppfostras. (Forts.)