Norrländska Korrespondenten – 19 mars 1862, sida 2

Article Image
hemtades ett par dagar derefter af sina bröder tillbaka till Hamburg. — En winterdag i S:t Petersburg skildrades i bref derifrån till Pofttidningen wid medlet af förra månaden fåluns da: Den starkaste kölden infaller här just denna tiden med klart och lugnt mä der och det praktfulla Petersburg står nu wid stadiga 30 graders löld i fin rit tiga beau jour. Luften är skär och tlar, solen glimmar på ett särdeles briljant sätt genom den af milliarder små ftoft: fina iskristaller impregnerade atmofferen, fom wid solstrålarnes genombrytning lit nar ett duggregn af idel diamanter. Från alla hus, likasom från de otaliga tyrkorna, uppspira tjocka rökpelare, hwilfa i den etherklara luften fe lita fom pakta ut fom från ångmachiner, och der wid erhålla en varierande färgbrytning, hwaremellan de gyllene kupolerna och nålspirorna på Peter Pauls tinnar glime ma fom meteorer. Snön och ifen, på gator fom på Rewan, är så bländhwit och gnistrande, fom wore allt focterbageriz arbete. Hela staden presenterar sig i den prydligaste skrud af oskuldens färg, och alla tat skina mot solen genom det jemnlikt utbredda lagret af skimrande is kristaller. Allt watten är ögonblickligt is så snart det utgjutes, och brunnar, wattencisterner, wattentärror, ja till och med twätterskorna wid kanalerna, allt ser ut fom kanderadt foder, allt är infru: steradt af isskorpa och dessa triftallifationer bilda fig för hwarje wattendroppe, fom, få snart den wågar spegla fig i Peterburgska Bores blanta Medusasköld, förstenas ögonblickligen. På gatorna går man icke, menniskorna jaga framftupa mot marten såsom skuggor för den hotande döden, de ila såsom more lies mannen i hälarne på dem, och de tujentalg slädarne flyga fram i snabbaste tem po Nitfehemwo fs! (Ingen fara!) Daz wai Jswochtschit! (Kör Hit kusk!) Sijtsehhass! (Kommer straxt!) äro jemna rop i folthwimlet. Snön fnarrar på en högst egen melodi, och alla ljud och toner få i den falla atmofferen ett klagande, förstämdt ljud, ja man tycfer fig i fjerran echo likasom förnimma naturens pulsslag, slumrande under det wäldiga istäcket.

19 mars 1862, sida 2

Thumbnail