Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1862, sida 3

Du frågar då efter den goda Agatha. Jag förstår. SIdh när du får fe henne — märk wäl — ens fam, skall du gifwa henne detta bref. SOmöjligt, ers nåd, fade Mario hastigt. Omvjligt? din ffälm. Smöjligt, nådig herre; ja alldeles omöjligt; om ni skulle låta mig pinas af alla de onda andar fom stå under edert befäl, funde jag ide göra det. DÅ hwarföre? Derföre, att bära ett bref från en fånge, ftraffas i Venedig med döden. Men du fan dölja det. Jag skall visiteras in på bara kroppen, och fö ras tillbaka för att bebo cellen närmast intill er, och sedan dagen efter passera Sudarned bro. Du wägrar då, vin ffurt? frågade grefwen allwarsamt. Jag är ledsen öfwer det, grefwe, men jag fan ide wåga mitt lif. DÅ måste jag gå fielf, anmärkte Leonardo, sansad och lugn. Nej, min käre herre, haf barmhertighet med en fattig stackare! Hwad har jag gjort, heliga Guds Mmover! att frestas och pröfwas på detta sätt? Om ni begifwer er härifrån, skall jag stoppas i en säck och dränkas; om jag framlemnar etert bref, skall jag li kaledes straffas till lifmet. Du wägrar då på fullt allwar? sade Leonardo i det han steg upp. I TAIÄfJ I