Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1862, sida 2

je försök att byta kläder omöjligt. Men mr lifmwas des alla den unge mannens förhoppningar. Han bes flöt att göra ett försöt att förskassa fig fin frihet jams ma natt, och att göra Mario till fin medbrottsling. Mario hade ensam wård om den fil af celler, i lhmilfen Leonardo war inspärrad, och kunde lätt tillbringa en timma med en fånge. Det är fannt, att fång waktare fällan tillbringa fin tid på ett få onyttigt sätt; men Mario mar ett original. Eter omkring twå timmars förlopp återkom han och bar med fig grefwens fupd och en butelj min, font han satte framför Leonardo. Nå, hwar är papperet då? fade Leonardo, fullt besluten att bibehålla fin inflytelse öfwer karlens finne. Mt, min läre herre, jag har skaffat mig det, men det skall kosta mig min tjenst, jag är filer der på. Jag tordes ide bedja någon derom, eftersom jag då hade gjort mig misstänkt; derföre ref jag ett blad ur mina räkningar; mer kunde jag ide göra. Sedan tog jag en penna och ett bläckhorn; här äro de, nås dig herre. Tad swarade Leonardo, men förft tillåt mig att äta min fupd: jag känner mig hungrig i afton. Huru mycket är Hloctan? Öloctan är fer, nådig herre. ygätt din lytta ned på bordet. Godt! Slå nu upp den här buteljen och wi skola taga of; någon förs friskning, lifa nödwändigt för trollkarlars kroppar, som för andra personers. Åhå! winet är i sanning bättre än det förra. Jag ser, att tu är kännare, min hederlige Mario. Förträffligt! Det är win från grekiska öarne. Xx, nårig herre, fade Mario, myckt belåten med grefwens tillfredsställelse, hwilten gjorde det