Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1862, sida 2

framgången af fin plan. När han först fick iden til den, war det lika mycket i afsigt att förströ figiensligheten som någonting annat; men den hade slagit an på ett få hastigt öfwerraskande sätt, att han nä stan började fatta den förhoppningen, att denna plan kunde befordra några ännu wigtigare. Friheten, fom utgör menniskans första och förnämsta sträfwan, mar den ledande tanken i hans själ. Tmwå milda pasfioner, närmare beslägtade likwäl än alla andra, lågade i hans bröst, kärlek och hat. Han älskade warmt, upp: rittigt och hängifwet en ung flicka af hög rang, med ofantliga rikedomar — systerdotter till en af Tio: manna-rådet — och hans kärlek beswarades. Han hare till medtäflare Stephan Dandolo, son till en af denna tiog mättigaste och talangfullaste män; och det war denne medtäflare fom, i följd af någon lumpen antlagelse, hade låtit inspärra Honom i statsfängelset. Leonardo war för mycket barn af fin tiv, för att låta hämnden slumra i sitt bröst. Denna passion, hwvilten är så mäktig hos de fleste personer, begåfwade med en kraftfull själ, är det isynnerhet i en Jtalienares hjerta. Den unge mannen längtade efter sin frihet, lita mycket kanske i förhoppning att möta fin medtäflare ansigte mot ansigte, fom att få återse Angelina Avarenza. Mario bar på fig en nyckelknippa. Den tanken hade ofta påtwingat fig grefwen, att en stark och be: slutsam man, lif honom fjelf, kunde lätt öfwerwinna fin fångwaktares motstånd, lägga kafwel i munnen på honom, taga hang nöocklar, och åtminstone försöka hwad fom sedermera kunde göras. Men han hare tommit till den öfwertygelsen, att ett rop från Mar rio skulle skaffa honom hjelp, under det att, ialla fall, åtskilnaden i deras wäxt och storlek skulle göra war: