Den swarla Sondolen. En Venetiansk berättelse. ÖSfwersattning från Engelskan. I Fängelset. Det war mer än twå hundra år sedan, och hurn länge sedan är det den reformerade werlden brände gamla qwinnor som trollpackor? I Italien war tron på trolltonst under denna tid nästan allmän. Aftroz loger, swartkonstnärer, alkemister fruktades och mör: dades; och äfwen de bäst uppfostrade och högst upp: lysta hade nog irriga begrepp, att sätta tro till en wetenskap, hwilken omstörtar hwarje bland oss gängse föreställning rörande andeu och materien. De lägre klasserna satte enfaldeligen tro till swartkonstens ut: öfware, och, om de öppnade sina fickor för spåmän, bugade de fig ödmjukt och slafwiskt för dem fom fade sig wara djupare inwigde i trollkonsten. Det öfwer: naturliga har werkligen en sådan dragningskraft för instränkta finnen, att en sådan lättrogenhet wäcker tuappt wår förwåning, och det är kanske ide få undranswärdt att få mydet af detta slags widskepelse finnes till, fom ide mer, att den ide har gripit wir dare omkring fig. ll Brefwet. Sedan Leonardo blifwit ensam utbrast han i ett hjertligt ehuru dämpadt skratt, det första som hade untsluppit honom allt fedan han blifwit insatt i föngelse. Marios förskräckelse hade warit så stor, hans tro få upprittig, att den unge mannen, som egde mic: fet mod och skarpsinnighet, förwånades sjelf öfwer