och emedan ni lemnar ert förord, så måste jag tro eder, ehuru — Joseph höjde Ho tante fitt finger och fåg på honom med uttrycksfulla blickar, — ehurn jag nästan wore frestad att misstänka, det min tappre major nu blifwit en smula — hofman. Frohn lade handen på sitt bröst. — PNå wäl, jag will uppfylla eder ön: fon, fade tonung Joseph, Franz skall få kornettsfullmakten. — Jag tackar Ers Majeståt. — Det är i dag jag som bör tacka, genmälte Joseph, och det sker med detta innerliga handslag. Det war emot all etikett på den ti ten att en kejserlig prins, och till på köpet en romersk konung, skakade hand med en husarmajor; men Joseph brydde sig icke om sådana barnsligheter ech Frohn emottog den framsträckta handen och åter gaf med manlig sjelftänsla den warma tryckningen. (Slut.)