den list han anwändt, för att twinga mig till denna fördömda resa! — Jag hoppas, att det emottagande, som herr öfwerste von der Trenck kommer att röna i Wien, återtog Frohn leende, skall komma honom att alldeles förgäta mina medel. — Nå, låtom oss hoppas det, sade öfwersten, i det han till afsked skakade Frohns hand och wände sig till wärden. Frohn lemnade honom, oc sedan han sitt när belägna hemwist en stund hwilat ut och wederqwickt sig, gick han genast för att aflemna berättelse om Yesans utgång. När han ankom till kejserliga slottet blef han straxt införd till konung Josef, som med mycken liflighet gick emot honom. — Frohn, utropade han, är ni åter här .... med eller utan honom? — Ers majestät, öfwerste von der Trend är med mig i Wien. Jag lemnade honom för en half timma sedan wid porten till Hmita Lammet, emedan han önskade bo der. — Av det möjligt, är det werkligen möjligt? utropade den unge konungen med ett djupt andetag, him len ware lofwad — ty jag måste tillstå, att jag war ängslig för er och har alltsedan er afresa förebrått mig att hafwa skickat en få trogen tjenare till lejonets fula. — Ers Majestät, det lyckades mig att tämja Iejonet — wi hafwa skilts ifrån hwarandra som de bästa wänner. — Nå, det war mera än jag ansåg möjligt. Jag börjar tro att ni är en trollkarl — men sätt er nu, jag mill det — berätta mig allt till punkt och vrida.