Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1862, sida 2

resan på densamma och utbedja mig herr öfwerstens sällskap på färden. Det går fort som ni ser, och man färdas mycket beqwämare, än om man skulle hänga fyra eller fem dagar i sadeln på en uttröttad Häftkrake. — Stola wi då sitta nedhukade i denna låda ända tills wi komma till Wien? I — Sa, med herr öfwerstens tillstånd — mikunua dock lega oss första lilla roddarbåt mi möta, och funna beqwämt gå i land hwarhelst mi behaga. J Nyfdorf skola wi taga ertrapoft, få att wi ej behöfwa göra wårt intåg i hufwusstaden till fots, och jag skall hafwa äran att föra herr öfwersten till hwilket wärdshus herr öfwersten sjelf behagar wälja till sin wistelseort! Sannerligen, fade Trend efter en fort tyftnad, med bitter uppfyn, är ni ide en genomdrifwen I l patron, det måste jag tillftå, ehuru ni är min fiende. . Det gör mig ondt, att jag icke Haft major von Frahn wid min korps. Han skulle just warit den man, jag hade behöft. Majoren har wäl ide en tobakspipa till ibland fina saker? — Ty wärr ide ... men qwartermästaren har en, om hr öfwersten icke will försmå — med god turkisk tobak står jag till tjenst! Franz drog en ren och snygg sjöskumspipa ur fidan, och öfwersten tog emot ven utan att bry fig om att syna densamma. Frohn rickte fram sin to: bakspung, och Franz slog eld. .. efter en fjerdedels timmas förlopp sutto de båda krigsbussarne helt fredligt midt emot hwarandra med berättelser om fina fälttåg och äfwentyr. — Båten ilade imellertid luftigt utför strömmen. Frohns husarer, som ridande följde flodstranden, fyn