Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1862, sida 2

Ell kinkigt uppdrag. (Fran Tyskan). VI. (Forts. fr. föreg. n:r) 3å Frohns befallning sökte skepparen att komma så nära högra Donaustranden som det, i anseende till den starka strömmen, war möjligt. Ändtligen kom man ftorbanten på trettio steg nära; på en mint af Trenck aftastade panduren fin röda tappa, rullade in sin tröja och fina wapen samt sprang i strömmen; med wenstra handen Höll han sin packning öfwer huf: wudet, sträfwade som en öfwad simmare till stranden och uppnådde den lykligt. — Hurn kom ni på den befängda tanken att fån ga mig i en båt? frågade Trend efter en stunds tyftnad majoren, fom fatt midt emot honom med en ftor ungersk sjöskumspipa i handen, hwilten han med ftörsta lugn stoppade. — Ben tanken war nära till hands, swarade Frohn leende. Efter det fom föreföll of emellan i går, trodde jag, att det ej skulle wara rådligt för mig att stanna i klostret öfwer natten; jag funderade myc fet öfwer sättet huru herr öfwersten skulle funna för: mås att uppfylla sitt gifna löfte. Derföre walde jag mig ett nattqwarter, hwarest jag, lugn för öfwerwåld, skulle funna nedlägga mitt hufwud, och denna lilla båt war det bästa jag kunde finna. Så fnart jag tagit afsted af herr öfwersten i går aftons, drog jag mig undan till denna båt och utsatte några af mitt folt fom förposter på stranden. Sedan jag en gång fom mit i båten föll det mig genast in att företaga hem