Vid hjorden går min trogna Snäll, Gråpelsad, lik en varg; Och kommer björnen, lo ell varg, Han skräms af hund min Snäll. Se hit, här glimmar vänlig sjö, Der muntra stim gå fram! Der gör jag stundom riklig fångst Af gädda, mört och braz. Och der på berget, lustig lek! Hör orrens glada spel; Hvad tjädern åt sin hona sad Jag hörde i April. Jag björnen ock der brumma hör, Han tycker ej. om Snäll. — På hösten björn jag ringar in; Det lärde jag af far. Jag lefvat här i vintrar tre, Jay trifves här så godt Väl ensligt i min stuga är, Men Gud han är mig när. Dit bortom sjön jag far ibland. Hur lätt den färden går! På Strand bor gamle torpar Hans, Och Kjerstin dotter hans. Och kommer jag, hon helsar knappt; Blå ögon säga mer. Jo, deras språk jag väl förstår: Hvad sade de i går? llon gaf mig mjölk i braddad skål Och såg på mig och log. Hur mjölken smakte, vet jag knappt, Men ljuft var ögats tal. I dag jag fuller tjugu år! Hur åren rinna fort! Till nästa vår jag för min brud, Min Kjerstin hem till mig. I afton kommer mor min god, Då blir jag glad till mods. För Kjerstin vill hon vara mor, Så vacker mor min är! Hon läste Fader vår hvar qväll Uti min barndoms tid. Hon bad för mig, hon beder än; Gud sihne moder min! —12 —