Nybyggaren. Min stuga står i enslig skog På stenhård, såker grund; Hon är ej stor, men timrad fast Af hundraårig tall. I denna stuga bor jag trygg, Trots nordanslormars hot, Och fryser ej vid gråstens härd, Hur skarpt än kölden bits. Nu är det vår, han grönskar rein Den teg jag brutit har. Han kostat mig mång möda tung, Fast håg gör mödan lalt. Der bortpå kullen går min ko, Min get och fåren små, Väl liten är min boskapshjord, Men stor för mig ändå.