Norrländska Korrespondenten – 5 mars 1862, sida 3

Frohn drog genast from någontina ur sin ficka, fom han lemnade den bakom stående bleke och förs skräckte skepparen. Det war en liten fyrkantig brärdlapp med hål borrade i alla fyra hörnen; mannen kastare sig genast dermed på knä i wattnet och betäckte hålet i den plankan, som blifwit genomskjuten af Frohns kula. Spik och hammare hade skepparen i sin jacka; han war icke sen att göra bruk af dem och efter några kraftiga hammarslag war läckan inwändiat betäckt. Frohn gaf nu fina husarer en wink, de började genast att ösa ur wattnet med sina mössor; de twå pandurerna woro icke heller fena att följa erems plet. Under tiden fastajorde skepparen det lösgjorda rodret och styrde båten i rätt kosa sedan den under detta uppträde drifwit ett långt stycke utför strömmen. Stepparen företog fia feran att lalfattra den skadade plankan med blånor och talg. — J händelse herr öfwersten önskar någon be fallning till sitt hönqwarter, få kan en af ert folk framföra den, började Frohn, wi wilja försöka att komma så nära stranden, att han kan simma dit. — Mycken godbet, yttrade Trenck med bitter ironi och kastatre fig ned på bänken, seran han slagit fappan tätt omkrina fig. Efter en paus wände han fig rod till en af fina pandurer och fade: — Du fan bege rig af och helsa öfwerstelöjtnant de Dolne, att han stannar qwar i sitt uuwarande qwarter tills widare order ankomna. Han skall sända fyra saracener med mina tre bästa hästar, penningar, klärer och linne till Wien; mina öfriga tillhörigheter skall han taga i förwar. (Forts.)