och att wi, om wi ej begagna de få minuter fom återfrå för att sluta fred, skola drunkna. — Wind tillbaka till stranden, grip tag i styret dumhufwuden! skrek Trenck till sina pandurer. — Edra befallningar skola icke utföras, herr öfwerste, swarade Frohn, stickande in fin pistol och dra gande fabeln. Det finnes intet styre på båten, derför är redan sörjdt af mia. Fartyget skall säkert gå till botten, om ni längre motsätter er min wilja. Jag tillåter ert folk att springa i wattnet, om de wilja det och funna rädda fia med simning, ehuru jag aldrig hört talas om att någon lyckligt kommit igenom den starka strömmen. Mina husarer kunna äfven föla att rädda fig likawäl fom skepparen och hang merhjelpare. Men wi båda, min herr öfwerste, skola drunkna. — Men utropade Trenck, hwars raseri började att lägga sig något, ni har sannerligen hin onde i kroppen på er. — Atminstone har jag mod nog, att lugnt afbida hwad öfwerste von der Trend beslutar. Han fan wisst börja en twekamp här på båten, men innan striden nått sitt slut, fan herr öfwersten wara säker om, att mi båda ligga på flodbotten. Will herr fe I wersten rärda fig med simning, ftår det honom fritt att försöka; men jag är skicklig simmare och will ace nast störta mig efter och gripa få fajt tag om honom, , att han måste följa mig i djupet. Derpå ger jag mitt hedersord. Jag menar, att herr öfwersten fänner mig fedan i går. Båten fylldes alltmera med matten. — Om ni dröjer längre, fortfor Frohn, få blir wår räddning swårare.