kelse halfdöde skepparen, få kastar jag honom öfwer hord . ... Öfwergå icke till onödigt wåld, herr öf werste, utan hör mig. — Gif er, Frohn, eller .... — Blott ett par ord. — jag wet alltför wäl att jag är i öfwerstens wåld, om han gör bruk af fina wapen, ehuru wi äro lika manstarka. Jag kan wäl stå emot en wanlig man, men öfwerste von der Trenck, fom med ett huga afskär halsen på en oxe, är jag icke wuxen. Jag måste gripa till andra mapen. Ni mill alltså bryta ert hedersord och . . Trenck har aldrig brutit fitt hedersord, skrek öfwersten, men ni är en mördare, fom jag ämnar hätta och ställa inför krigsrätt. Sedan måste ni se till, hwem som kommer att resa med er till Wien! hit med sabeln .... — Blott ett ögonblick, fade Frohn under detbå ten allt hastigare drefs emot midten af floden; jag will underfafta mig krigsrätt och ransarnina, om tejsarinnan befaller det — men endast i detta fall och blott i Wien, och herr öfwerste von der Trenck följer mig ju dit och fon der framföra fin klagan. — Safta ev på husarerne och håll min rygg fri, skrek Trend, i stället för fwar, till fina pandurer — han tog derefter ett steg framåt för att tränga in på Frohn. ö — Halt! ropade denne med dundrande stämma wi kunna afgöra saken utan blodsförlust! ö Genast framdrog han en stor ryttarepistol, som han hade gömd i sin kappa, spände hanen, sänkte mine ningen framför fig mot båtens botten och sköt af. Swad tjenar det till? ropare Trend. — Det tjenar dertill, Herr öfwerste von der Trenck, att båten inom få ögonblick börjar att sjunka,