digt flammande brasan i spiseln, oh å den andra genom betäckning af tjocka fällar, fom den sjule, i anseende till tyngden, har swårt att fördraga, samt uti den hos allmogen gängse wanan att, särdeles om morgnarne, utan ringaste afseende på kölden, aå ut med bara fötter och ganska liten betlädnad i öfrigt; och detta oaktadt de äro mana att få wäl inne fom ute, få wäl i warmt fom kallt wäder, wara betäckta med warma pelsar och å fötterna med lappskor, hwilken wana gör att de i allmänhet äro mindre tåliga mot kölden än sydligare trakters innewånare. ; — Under år 1861 Har antalet af upp: gifne dödade rofdjur inom länet warit följande: 14 björnar, 38 wargar, 1 Ios djur, 78 filfrasar, 528 räfwar, 50 öre nar, 68 mårdar, 35 uttrar, 354 lekatter, 941 skälar, 42 ufwar, 170 ugglor, 85 hökar, 4 glador och 24 hnas ö — Den 23:dje sistl. Januari fl. mid Istiden på morgonen inträffade den olycks: händelsen, att wådeld utbröt i ladugårdsbyggnaden till hemmanet Bodträsk inom NRever-Kalir socken. Elden förmärttes först efter det den gripit så omkring si) att all släckning war omöjlig. Af 1 klafbundna fo-freatur blefwo 8 (ågornas rof, 3 lyckades man få helskinnade ut, en 9:de ko blef wid räddningsförsöket så illa swedd, att hon måste slagtas. Utom sjelfwa fähuset, hwilket lärer warit så godt som nybygdt, nedbrunno äfwen for derladan samt ett fårhus med 14 ftycden får. Föga fattades oc, att hemmanets egare fått sätta lifwet till. Under sitt bemödande att lösgöra korna ur sina bås, ansattes han nemligen af eld och röf, så att han förlorade sansen. Till all lyda saknades han genaft af tjenjtflickan Greta Lisa Nilsdotter Forsberg, fom hade den fjälsnärmwmaron och djerfheten, att rusa midt in i flammorna och med biträde af en tillskyndande dräng från granngården åäframsläpa husbonden ur desamma. Mången torde bära mes dalj på bröstet, utan att hafwa warit wärre i elten än denna tjenstflicka. — Den nedbrunna egendomen war, ehuru ite till sitt fulla belopp, försäkrad i lä nets randstersbolag. Inrikes Stockholm. — J slutet af sistlidet år infördes från Tyskland ett derstädes uppfunnet preparat, fom i handeln benämnes tänd: sten och egnar fig förträffligt till upp: görande af eld i kakelugnar, i spislar soch under ångpannor, hwartill eljest be höfwes ett ständigt förråd af torriwedastickor eller också ett tidsödande fpäntande af dylika stickor. Det tyska prevaratet har, i anscende till de omkostnader af fratt och tull som det måste draga, likwäl ej kunnat säljas härstädes under 25 öre pr skålp. Nu har emellertid en fabrik för tillwerkandet af dylik tändsten blifwit anlagd här i hufwudstaden, hwars