Ell kikkigt uppdrag. (Från Tyskan). VI. (Forts. fr. föreg. n:r) Wattnet ilade i brusande fart på de wandrans des wenstra sida; wid hwarje i dess bädd nedträngande knölig trädrot, wid hwarje inskjutande klippa uppkastade floden skummande wågor. Wägen, på hwilken Trenck skyndade fram, före: trädd af Franz och följd af sina pandurer, war en temligen bred gångstig; den erbjöd således rum nog för Frohns husarer och wid en krökning af stranden syntes plötsligen några af dem. De hade stigit af och ledde de lösa hästarne wid tyglarne. Ett stenkast derifrån såg man båten, hwarpå Frohn afwaktade öfwerstens ankomst. Det war en temligen rymlig båt, som tillhörde en skeppare ifrån Engelhardzell, och begagnades att öfwerföra folk ifrån ena stranden till den andra, när hans lilla ekstock ej kunde rymma det stora antal passagerare, som ibland anmälte sig. Twå af husarerne sutto på bänkarne wid fartygets sidor; wid styret stod skepparen och hans biträden; Frohn sjelf stod midt i båten och afbidade med korslagda armar Franzes återkomst. — Nu komma te, sade han, wändande sig till husarerne, hållen edra wapen färdige och ögonen öppna! Trenck uppnådde snart den lilla floden af mintande husarer; när han gått förbi dem, wände han fig till fina följeslagare och kommenderade: fyra af er skola stanna här. Hans befallning uttalades halfhögt,