Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1862, sida 3

ler, att herr öfwersten täcktes begagna sig af samma lägenhet. — En båt? — Ja, herr öfwerste. — Men för fan i wåld, hwad är det der för id6? Är menniskan galen? Han har då tagit en cf stock, för att funna föra mig deri, fom en arrestant. Han skall få plikta derför. Ferenz, gå ut efter en ordonnans, nej, låt mina saracener göra fig i ordning och skynda sedan tillbaka för att klära mig. Ferenz störtade ffyndjamt ur rummet. — Det ver är wäl ett kuep, för att bindra mig att tara med mir få många of mitt folk, fom jag önskar till min betjenina. — Herr nujoren8 folf ffall marschera landiwigen, fortsatte Franz. Herr öfwersten torde likaledes befalla sitt folk, så många herr öfwersten behagar medtaga, att göra sammalunda. Endast twå af oss qwarstanna hos majoren på fartyaet, och flera än twå af herr öfwerstens folk funna ej få rum der. — Förträfliat, fade Trenck, hastigt kastande fig i kläderna. Majoren har ju anordnat allt på bästa wis, — wi skela icke dröja att ställa oss under hang befäl — gå han och säg honom det . . .. säg hoc nom, att öfwerste von der Treuck skall straxt ha äran att uppwakta herr majoren. Trenck yttrade dessa ord med bittert hån och ur hans ögon sköto blixtar af ven bäftigaste wrede. Han flutave emellertid fin toilette, lät fin bejent, fom nu kom in, räcka fig pistoler, fabel och kappa, och fade sedan med befallande röst till husaren: — Marsch förut och wisa wägen till majoren. Franz gjorde helt om ech gick med klingaude fporrar förut, öfwersten följde hans spår. När de trädde