pulwer derur. Men den starka darrningen i hans händer under denna sysselsättning förrådde, att han kände sig lifligt upprörd. Frohn tog de små pulwren af honom och lät tjenaren hälla litet watten i twå glas. Pulwret war gult — Frohn tömde det i de båda glasen, rörde om det i wattnet, räckte Trenck det ena och tömde sjelf det andra. — Wi hafwa aldrig förr under hela wårt lif intagit werksammare medicin, sade han derpå leende. Den gamle turken, som gaf mig detta dyrbara medel, anställde i min närwaro de märkwärdigaste försök på allehanda djur. Det gläder mig, att jag nu kan önska herr öfwersten en god natt... Med undantag af litet ondt i hufwudet och dålig matlust skall herr öfe wersten i morgon wara fulllomligt återställd. — Jag hoppas det, sade Trenck och grep frigt till fig Frohns flaska, fom ännu stod qwar på bordet samt gömde den, . . . det behöfs också på det wi i morgon må kunna öfwerlägga om wåra angelägenheter med rediga finnen. Jag önskar, att herr giftvottorn och hans apotekare må befinna fig wäl till def! Trenck uttalade vesfa ord med det skarpaste hån, och med af wrede brinnande ögon mötte han Frohns lugna blid. — Wi fe hvarandra åter! fade denne och Ilemnade tillika med qwartermästaren rummet. — År allt i ordning? hwiskade han till Franz, under det de båda gingo genom korridoren, fom förde ifrån öfwerstens rum. — Alt, såsom majoren befallt. Tre af wårt folt stå posterade wid trappan nedanför, färdiga att komma till hjelp wid öfwerenskommet teten . . . . twå befinna fig i ftallet hos de sadlade hästarne, och