Ell sinkigl uppdrag. Fran Tyskan). IV. (Forts. fr. föreg. n:r) Jag har sagt herr öfwersten, att detta war en underdryck emot alla sjukdomar och att den förlånar en lugn och oafbruten sömn; den förlänar oss dödens sömn, har herr öfwersten någon skicklig läkare i sitt bögqwarter, få låt genast hemta honom hit; han kan undersöka drycken — om det ännu är tid dertill — drycken werkar inom få timmar! Den förändring Trencks utseende undergick wid dessa Frohns ord war obeskriflig. Den mörkröda sidan af ansigtet blef gulgrå, den fwarta askgrå; ögonen framträngde ur fina gropar ... sedan ftrömmate åter en mört blodström öfwer hang barska anletsdrag, och utbrytande i ett okufwad raseri röt han: Öiftblandare . . . . jag dödar dig! och trängde med högt lyftad fabel in på Frohn. Denne hade gifwit noga akt på hang rörelser; hastigt hade han gripit till sin sabel och afböjde dermed, utan att draga den ur ffivan, det of Trend måttade hugget. — Ligg bort fabeln, fade han derpå lugnt, men befallande. Wi funna spara oss mödan att slåss. Giftet har nog förmåga att göra oss till stilla menniffor . Vgonbliden äro dyra, och jag fordrar, att ni hör mig. Det finnes räddning för of! Öfwerste von der Trend sjönk ned på fin ftol, lastade fabeln på golfwet och lyssnade. — Det finnes räddning, fortfor Frohn och satte