få widtännas olägenheterna af den fria täflan wid näringsfriheten och utländska handelsfriheten, äfven fingo fe dess grund: sats tillämpad i sådana afseenden att den kunde wara dem till direkt nytta? Men när detta kommer i i fråga, då fftyndar embetsmannaligan att tala om föngelsernas och håndtwerkeriernas ömfefidiga rättigbeter (fängelsernas rättiaheter sättas werkligen af fångstyrelsen och uti den af baron de Beter unvertednade longl. skrifwelsen i första rummet!); vå skall den eljest så berömda fria täflan icke mera få ega rum; då skola handte werkerierna pressas af en medtäflare, fom får werkstad oc) en mängd werktyg aratis, fom får fina twungna arbetare förda och klädda af fångstyrelsen på bland andras äfwen handtwerferiernas betoftnad; då är det ide fråga om hanttmwer: keriernas rättighet till fri täflan, såsom bet eljest är hwar mans rättighet till täflan under näringsfrihet och en af alla tullförbud och skyddstullar obehindrad han: delsfrihet, utan då är det blott fråga om fängelsernas rättigheter att med understöd af sjelfwa hHanudtwerfarnes ffatter och sålunda på det mest himmelsffriande sätt utrustade med förmåner på fine frie medtäflares befoftnar, taga lof: wen af den redlige och wälfrejdade man: nens arbete. Sådant är werkligeu upprörande. Wet baron de Geer under hwilken tid han gifwit sitt unverftöd åt dessa hr Stråles industriella och finansiella manövrer? Wet han att ungefär twå tredjedelar af gesällerna i wissa yrken gå utan arbete? Han tycker måhända att det är ett så obetydligt antal fångar sysselsatta med handtwerk, att det ej fan särdeles inwerka på det fria arbe tet. Men må man ihågkommas, att upps giften om antalet af sysselsatta fångar är gjord blott för en dag och troligen för en sådan dag, då detta antal är långt under det wanliga, och att, om också fapten Wennerström har blott t. er. 12 fnidare-arbetare till fjerdedelen af det pris, fom hmwarje annan fnideriidfare får betala, få fan han likwäl med des: fas arbete uppträda till ett underpris, med hwilfet fnideri-idfarne få mycket mindre funna täfla, fom de af fin rö: relse måste taga äfwen den delen af skatten, fom går till fängelserna och fång wården och fom sålunda blir till på för pet en premie åt deras medkonkurrent. Sårant, huru ringa det än är i början, werkar förlamande på tet fria arbetet; flera fria armar blifwa sysslolösa; nöden ansätter den sysslolöse; han fer de fallna och lagdömda brottslingarne hafwa allt godt, mat, husrum och fläder, måttligt arbete och en säler sparpenning; wådliga tankar röra fig hos honom, och det skall wara en Guds synnerliga oms wårdnad om honom, om han kan hafwa förstånd undwika att sjelf göra sig till en af de privilegierade arbetare, för hwilka te fria, i bekymmer trälande, få betala fiolerna. Fångantalet ökas och fångtoftnaderna stiga; landet suckar under allt swårare och swårare skattebördor. Hwar skall det sluta? Jlla har baron de Geer betjenat sin tonung och illa sitt land, då han hyllat och underhjelpt dessa hr Stråles fpekulationer; huru långt denne i detta af seende tänker gå, fan man ej förutfe; att han är på en helt annan wäg än fin företrädare hr v. Troil, det met man dock; men få mar oc v. Troil en an nan man, Om Humle. så wäxter torde wara mera förtjenta