Ell kinkigt uppdrag. (Fran Tyskan). IV. (Forts. fr. föreg. n:r) Det har en märkwärdig kraft och hwem som begagnar vet blir befriad från alla sjukdomar; det botar feber och besynnerligt är att man sofwer få länge och godt sedan man druckit deraf. — Det kunde jag behöfwa, fare Trend, jag lig: ger många timmar sömnlös om nätterna och faftar mig fram oc åter i min säng, förbannande tidens långsamhet. — Will herr öfwersten försöka elixiret? fort satte Frohn. Receptet står gerna till tjenst. Trenck räckte fram sitt glas och Frohn hällde en temligen stark dosis af sitt elixir i det röda winet. Össfwersten drack deraf. — Det smakar ingenting! sade han, smackande med läpparne. — Men werkan af drycken skall snart röja sig, genmälte Frohn, tömmande sitt glas. — Och nu till uppdraget! — Det består hufwudsakligen deruti, att jag slulle meddela herr öfwersten ett samtal, hwilket unrer loppet af de sednaste dagarne egt rum emellan keisarinnan och konung Josef, angående herr öfmersten. Keisarinnan hade då yttrat fia en smula onåbiat om herr öfwersten och talat om alla de anflagelser emot honom, som bliswit framställda till henne; såsom att herr öfwersten skulle wara en fättare, en Gursförnefare, en person fom ide fruktar hwarken