få utom allt twifwel, att jag är wiss, att herr öfver: sten ide mera mill spilla nåara ord på detta ämne, och deriaenom onödigtwis förslösa tiden för wårt angenäma spel. ÖÄfwerste von der Trend återtog fin hwilande ftällning. Han mumlade några swordomar mellan tänderna, unter det han åter grep till korten. Derpå utbröt han åter i ett gapskratt. — Herr kamraten har wid djefwulen rätt! skrek fan, packa er bort der mid rörren, husarerne funna få stanna qwar; men jag mill ide böra af några trätor eller något kif eller plundringar; ty det skolen i dyrt få umaälla! 9 Pater källarmästaren och saracenen förswunno genast; Trend slog upp korten, säsom förut, men de öfriga officerarne betraftare med nyfitna blickar mas jor bon Frohn. Karske war det förmåning öfwer hans djerfhet, fom röide fis deras blickar; tanske woro deras tankar Åssa: 7om mår wånhals till tfwerste ide förerroge att qwarrssta dia tär, för att först plundra din diara börs, få slulle tu hafwa funnit en annan man i honom. IV. Spelet fortsattes omkrina ett par timmar och Frohn hade fett fin börs betydligt förtunnas, ty vet war, fom om panduröfwersten hade eat en magnet sk fraft, hwarigenom han drog til fir te bianka rufi terne; omsider ste Frohn upp, för att fe efter buru hang lilla fommendering ha e fommit under tot och för att beställa fig mats ty han hade ingenting före tärt sedan frukosten. Han sann sitt folt sam!adt i matsalen. Alldenstund de id: förstodo randu ernas språk, kanske också derföre att de hyste on wiss ariftofkrratisk motwilja att inlåta fig i umgänge med desse