har insatt honom till min arfwinge och när döden en gång kommer att hemta mig, hwilket förr eller senare skall ste, få skall Fritz minsann få att göra! Fsfwersten utstötte mid dessa ord ett elakt Hånskratt; sedan begynte han i egenskap af bankör, att utdraga korten, under det att officerarne lade ut sina guldmynt och äfwen Frohn ur en med auld mil fpåce kad börs framtog naagra stycken, för att punktera. Öfwersten bespejade med en siroblick, fom ide kunnat tala tydligare och airigare ur en procentares ögon Frohns wäl fyllda börs. Han war fom bäst inbegriven i spelet — de ädle herrarne sysselsatte fia mer det entla spelet Sandge Ineft, — när vörren öppnades och ett par befynner: li a menniskor, fom tillsammans bildade en eqenvoms lig grupp, inträtde. Det mar em munk och en fara: cen; den senare en tjock karl med ett djupt ärr öfwer ansigtet, hade fattat tag uti den andlige mannens axlar, denne tycktes medwetslös af förskräckelse, far puchongen hade halkat ned från hans hufwud; hans tunna, hwita härstrån hänade i oordning fring tins ningarne, när han utan krus blef inskuffad i rummet, hwarest han gång efter annan i största ånaest buga de fig, under det saracenen med ftolt militäriff Hållning aflade en rapport på kroatiska tungomålet. Wår major hade imellertid icke onyttiat tillbragt sina triggar; han försstod ganska wäl hwad rapporten innehöll, och inföll genast: — Det är fråga om inqwarteringen af mitt solk, hör jaa: jaa gaf bef aslnina åt sörmannen der ner i töpingen, att anwisa oss qwarter i klostret, emedan, som han påstod, tövingen är öfwersull. Trencks öar brann of en mörkt låga under det att fårorna i hans panna sam mandrogos till djupa weck.