— — — — —— ——— — Ell kinkigt nypdrag. (Fran Tystanm). III. (Forts. fr. föreg. n:r) i — Herr kamratens namn är mig befant, fort: satte han under det han blandade korten, jag har hört talas om honom — har han ide sutit fom trias fånge i Minareburg och der gjort betantskap med min brorsson, den preussiske windböjteln? ; — Jag har wisserligen lärt tänna er herr bror: son der borta. i — Och ni fer honom wäl understundom i Wien? — Sällan, swarade Frohn, mi komma ej riatigt wäl öfwerens. Mannen är alldeles för stor för mig. Så mycken wishet, själsarel och tapperhet, fom fins nad förenade i denne ende rörliae, är för em under ordnad warelse, fåran fom jan, och på hwilken han fer ned ifrån fin höjd med få mycken nedlåtenbet, alltför tryckande att funna åstadkomma trefnad. — Ja, han är en högmodia flynact, min fire Fritz! inföll öfwersten leente. Sevan alla menniskor nu läst hans lefwernesbeskrifning och hwad ban defsutom utgifwit om fia och hwarigenom han blifwit en brömd man — sedan narrarne i Wien och Paris nyttja Trenckdosor och Trenckhattar och Trencknäsrufar, få har dem tumme yojken gifwit sig ut tring gator och gränder och mill hålla föreläsningar för påfwe och potentater och göra werlden annorlunda än han är, emedan den käre Guden wid dess skapelse begick den dumheten, att icke fråa Trent till vidd! NÅ, nå, hans högmos skall snart blifwa qwäft; jag