JUUL y)ttUTHTsf0OHAC0hi! MITIVIS MITTE SIDA CN te s. k. fria måntagarna. Men wi wilja ej allenast åragalägga det osedliga och förderfliga, fom derifrån härleder sia, äfwensom det skadliga inflytantet deraf på lelsan, hwiltet ej fällan urartar till en obotlig sjuktom, utan äfwen ret förhållande, att ingen gerna will begagna en cpålitlig och oordventlig arbetare, dä beremot den nyktra, ordentliga och fiiti-; ga ej behöfwer söka arbetssörtjenst, emedan han sjelj blir eftersökt. Men bär: förutan uppkommer genom de fria måndagarna en betydlig ekonomisk förlust, för hwilten wi nu wilja retogöra: Om mi antaga en dagspsenning och hwad fom åtgår för öl och bränwin m. m. till 2 ror rmt, och multiplicera dessa med weckornas antal om året, få uppe kommer en summa af 104 rer; men om wi derefter beräkna ven tiv, hwarunder en arbetare fan utöfwa och bibehålla fin arbetskraft till 40 år, således multipli cera 104 med 40, få erhålla wi redan en summa af 4,160 rdr. — Men denna blir nära tredubblad om besparingarna efter hwartannat insättas i en sparbank eller annan anstalt fom betalar 44 pros! cents ränta, och räntan årligen lägges till kapitalet. Ränteberäkningarna wisa! nemligen, att efter 40 år, med ränta på ränta, behållningen kommer att utgöra icke mindre än 11,360 rdr 75 öre. De flesta hafwa sannolikt ej gjort sia reda för möjligheten af en fådan behål!ning, fom tet likwäl stått i deras makt att tillwägabringa, och om äfwen någon gång insatsen för weckan måfte uteblifma, i följd af tillfälliga orsaker, såsom sjukdom eller bristande arbetsförtjenst, uppkommer ingen betydlig minsknina af besparingen, serdeles om insättningen ortentligt werkställes de första tjugu åren, då helsa och arbetsförmåga mera fällan tryta. Det ligger jåledes inom hwarje frisk och flitig arbetares förmåga, att, under titernas lopp, bespara en så betydlig summa, som icke allenast tryggar hans enen och hans hustrus utkomst och mål: stånd på gamla dagar, utan äfven fem nar åt deras barn ett ej obetyrligt arf, och, bwad fom är ännn wigtigare, ett föredöme, fom, efterföljdt, bereder äfwen dem, i ekonomiskt hänseende, en sorgfri och angenäm framtid. Må rå hwar och en, fom det fan röra, med uppmärksamhet läsa denna lilla upp sats och inprägla förenämnda förhållanve i sitt minne och finne! Huru mycken wälsignelse skall han ej skörda, både i detta och det tillkommande lifwet, om han, under en arbetsam och ordentlig lefnad, rätt uppfattar och gör fig tillgodo söndagens andliga fördelar, samt ej tills bringar den påföljande måndagen i lättja och utswäfningar! Men nu wänder sig tanken helt nas turligt till den fråga: om det icke skulle wara mölligt för ett ej ringa antal ar: betare att, i förening med en arbetsam, ortentlig och hushållsaktig huitru, befpar ra en manlig dagspennings belopp, i hwarje wecka, och insätta de besparda medlen i sparbanken? F) — Wi weta alltför wäl, att detta ej är för alla wertställbart; men wi äre öfwertygade derom, att det för många skulle wara en möj: lighet, och det är dessa mi uppmana ters till. Det är dem mi mwilja förefreala de wålsignelserika följderna af en wäl ans wånd tid, af nykterhet, sparsambet och ordning; — af ett gemensamt fträfmans be för gemensamma fördelar; — af ven oberåkneliga nyttan af att föregå bare nen med goda exempel och derigenom bereda äfwen deras lyda. Det frivfulla medwetandet af uppfyllda pligter såsom kristen och samhällsmedlem och den hua: nande tanken, att ej gå en framtid af uselhet och fattigdom till möte, utan en 2, Vien of Sweriges mindre sader insat. tes, I slutet uf Oktober månad. emkrina 2 500 rör, hwaraf handtwerkare och tjenare 40 a 50 Ar.... A, OM ehe äamiffef snnes ANDE