digt ansigte och hals söka förswara fin mot katten, som satt på hans strupe od) med tänder och klor, såsom det tydtes mera på let, gaf honom blodiga ffrå mor. Sannolikt hade kattens uppmärfsamhet blifwit riktad på rörelsen i det sofwande barnets struphufwur, då han med tassen slagit efter detta och rispat den tunna huden, hwarefter det fram sipprande blodet wäckt hand metförda wildhet och uppmuntrat honom till ffarpare angrepp. Lyckligtwis woro barnets åkommor ej af swårare beskaffenhet, men utan modrens hastiga ankomst kunde far ken lätt ha blifwit betänklig. — Swerges fparbanker ha för när: warande efter ungefärlig beräkning ett penningbelopp af 30 millioner rdr rmt under fin förwaltning. — Jnkomsterna genom perfonz och warutrafiken på de färdiga och till begagnande för allmänna rörelsen upplåtna 3:ne delar utaf statens Westra och Södra stambanor lära under nyssförlidet års lopp lemnat ett öfwerskott af ej mindre än omkring 340,000 rdr. — Det berättas i utländska blad, att i den italienska staden Cesena en gref: winna Cornelia, fom hunnit till 62 års ålder, utan att någonsin ha warit sjuk, ljutit döden på ett sätt, fom ej fan an: nat än uppwäcka djup fasa. En afton anmärkte hennes tjenare att hon emot wanligheten tycktes wara mycket tung och sömnig. Jcke förty satt hon uppe i tre timmar och samtalade med fin fanmmar:jungfru samt gick derefter till sängs. Följande dag blef hennes fammarjung: fru orolig, vå hon ej blef kallad tid grefwinnan, oaktadt tiden led längt fram på morgonen. Hon gick derföre ini sin matmoders rum och öppnade fönfterluckorna. Hon stod liksom slagen af åskan wid den syn som derwid mötte hennes blick. Blott en aln från sängen, såg hon en hög af aska, i hwilken lågo twenne ben, hela från fötterna och till knäna, samt twenne armar. Emellan benen låg ett hufwud — det war grefwinnan Cor: nelias. Allt det öfriga af kroppen hade blifwit förwandladt till en hög af aska, hwilken, då den widrördes, qwarlemnade en fet och illaluktande wätska på fing: rarne. På nattduksbordet stodo twenne ljus, på hwilka talgen smält upp; mwekarne woro dock oskadade. Jntet hade för öfrigt blifwit skadadt, men fängombhins gena woro betäckta med ett grådaktiat fot, hwilket äfwen inträngt i en byrä och smutsat deruti liggande linne. Detta sot hade likaledes banat sig wäg till ett närliggande kök och betäckt wäggar, mör oler och husgeräd. I ett skåp låg nås zot bröd, och då detta bjöds åt hundar ville de ej äta det. I en kammare öfver grefwinnans rum woro de nedre bes arne af fönstren betäckta med en gul, etaktig wätska. Luften i rummen hade n obeskriflig och utomordentligt obehag. ig luft, och nyssnämnde kammares golf var betäckt af en tjock och mycket seg utt. Grefwinnan hade typdligen blifwit örtärd af en inre eld. S— ——