Till Rosa, 13 år, (Ur Isblomman. Dikter af Upsala Studenter). Du är tretton år; Njut din glada vår, Njut den, barn, af allt dit hjerta! Lek med dockor du Som ett tok ännu, Gläds åt deras färger bjerta! Tids nog större dockor samlas omkring dig Uti svarta frackar, le och bocka sig. Du är tretton år; Njut din glada vår, Njut den, barn, af allt ditt hjerta! Dockorna i frack Prata snick och snack, Åro ofta mycket dumma. Mera kloka då Dina dockor små: de äro mera stumma. De bl alltid trogna mot sin lilla ros, Fara ej och fladdra, rymma ej sin kos. Dockorna i frack Prata snick ock snack, Äro ofta mycket dumma. Hoppa lätt omkring Uti syskons ring, Gläd dig åt din korta klädning! När den sen släpps ner, Hoppar du ej mer: Stel och trög blir hvarje vån ning. harn, du ej behöfver se med afundsmin Uppå dem, som vagga fram i krinolin! Hoppa latt omkring i Uti syskons ring, Gläd dig åt din korta klädning! Var ett litet tok: Tids nog blir du klok, När du kommer ut i verlden. Lek och dröm ännu, Bygg små luftslott du, Bygg dem tryggt vid modershärden. Ack, när du blir större, större slott du ser, Som, när de ha ramlat, aldrig resas mer. Var ett litet tok: Tids nog blir du klok, När du kommer ut i verlden. Lef som vårens knopp, Se mot himlen opp, Sola dig, min rosa lilla! Kommer storm och regn, Sök som blomman hägn, Böj ditt hufvud ödmjukt, stilla! Mången, som växt opp och blifvit stor, ej mer hojer det som du — och stormen slår det ner. Lef som vårens knopp, Se mot himlen opp, Sola dig, min Rosa lilla! : Pelle. En Mamfells statistik. Blott fyra männer finnas till fem flickor; En wacker upptäckt! — snart af harm jag dör. Det går med oss fom wåra fem ftrumpstickor. En blifwer udda, hur man också gör. Uppfyller jorden, män och femininer! Så talades från berget Sinai; Uppfyller jorden — ja med krinoliner, Ty med nått annat lär det knappast bli. — Också en affär. En köpman i Lancashire, hwilken är känd såsom en owanligt driftig affärsman, reste för