hwarje artitel, öfwer hwilket ingen fö pare wid upphandlingen finge gå. Att retta just ej få noga hållits, fan enhwar förstå. Salen har emellertid onekligen sin goda sida, i det att dymedelst den omogna, oförståndiga köplustan till någon del tyglas. Emellertid hafwa pris serna på sednare tider likwäl stundom uppgått mycket, högt, ja alltför högt, då man t. ex. Åsele betalt ända till 12: 25 rmt för ett lisp. smör! Huru man med ringaste utsigt till, jag will ide säga winst, utan helt enkelt att undgå förlus fter, kan göra dylika uppköp, är åtmins stone för mig obegripligt. — J fjol lycsades det emellertid spekulanterna här ifrån att nedtrycka smörpriset till 7: 50, högst 8 rmt. Detta war nästan för starktt. Hwad man såsom följd häraf tunde förutse har ock inträffat; i år misslyckades Börsen alldeles, d. w. s. man kunde icke öfwerenskomma om nå I got pris. En hwar fick uppgöra pris så godt han kunde. Det allmännaste blef dock: 10: 50 a 11 rmt pr lisp. smör, 20 a 22 öre pr skålp. renkött samt 25 öre för fågel efter hjerpräkning. Med retta uttryck menas i godshandelsfprår ket, att man på ett par orrar räknar 4 samt på ett par tjädrar 6 hjerpar, och att när sålunda hjerpen t. ex. kostar 25 öre, få kostar ett par orrar 1 rdr rmt samt ett par tjädrar eller s. k. ftorfår gel 1: 50. Detta pris bör, hwad fågel beträffar, ingalunda anses öfwerdrifwet, ehuru winsten derå wisserligen icke är gifwen, enär fågelhandeln är nästan helt och hållet beroende af wäderleken och får lunta mer än annan handel fan sägas likna eller måhända rättare wara ett spel. Hwad smör åter angår, så är det sannerligen mer än tillräckligt, för att funna med någon synnerlig winft affättas i Stockholm eller andra sydliga orter. Emellertid böra Åseleboerna wert: ligen wara tacksamme mot Själemwadsoch Nätraboerna, fom få benäget åtagit fig ide allenast att betala deras waror högt, utan också bestyrer med dessas af hemtning och forsling. Ångermannen får nu lyfta och draga, swettas och frysa, medan Åseleboen helt lugnt stoppar pen garne i fickan! Hwems är skulden? Jcke ligger den hos Åfeleboen, ty han tar ingalunda mer än han får; utan just hos Ångermanlänningen sjelf eller i hans otyglade handels-, att ide föga ffojerilufta, hwilken såsom en smitta utbredt fig öfwer hela orten, till allmän skada och förderf, i det den icke blott skadar jordbruket och åstadkommer mångens efonomiska obestånd, utan ock förderfwar folktarakteren, så att gammaldags swensk ära och redbarhet fnart höra till fällsyntheter. Att hedrande undantag och exempel på motsatsen finnas, är nar turligt. J Lycksele uppgifwas warupxiserna till ungefär enahanda med dem i Asele, utom artikeln smör, som här ej gick till högre än 10 rmt pr lisp. Att märka är lit: wäl att waran till fin godhet är wida underlägsen den från Åsele, hwilken med rätta anses såsom ganska god, måhända ten bästa från hela Lappmarken. Stinnwaror woro på båda ställena dyra. Af fisk, fom i Lycksele plägar af: sättas ymnigt, lärer nu ej wavit färde les tillgång och priset högt, ända till 4 a 5 ror lisp. för sif, röding m. m. Från Lycksele berättas eljest den ohtyggliga tilldragelsen, att en Lappman blifmit af en hästskojare öfwerriden med den påföljd att han deraf genast ljutit döden. Ransakning företogs genast wid pågående ting. Utgången okänd. —— —————— Rn mera af de sednare — och om han kan draga hufwudet ur snaran dermed, hwilfet wäl, i sjelfwa werket, blir slutet på wisan, så är det så mycket bättre för of, Franz; mi funna med få mycket lät: tare hjerta förrätta wårt uppdrag, hwil. 272— QWAAEeAWA. Wss—q—— —k—TgJ