Norrländska Korrespondenten – 12 februari 1862, sida 2

Qwartermästaren swarade blott med en djup jud; men officeren, fom uppmärksamt betraktade hans ansigte, såg att en egendomlig eld upplågade i hand ögon. — Se, Fram, fortfor han, det erbjuder fig fans ske just nu ett tillfälle för dig att blifwa officer — och detta fan måhända ske genom utförandet af det, fom blifwit mig anbefaldt och hwarföre jag juft tagit dig med. Franz såg förwånad upp till fin förman och ett slags glad förskräckelse låg uti hans blid. : — Häraf fan du förstå, att frågan ide är om en barnlek, Franz, fortfor majoren. — Det fan wäl wara, swarade gwartermäftaren, men en bra husar hyser ingen fruktan och hems tar, såsom ordsprålet säger, djefwulen ur helwetet, em det blifwer honom befaldt. — Nittigt, Franz, swarade officern, och fe just om någonting fådant är nu fråga od derpå gå wåra order ut. ; — Att hemta ...2 — Jcke få precis bokstafligen men i arunden stämmer det nära på öfwerens. Wår order lyder så: Hemta öfwersten wid pandurerna don der Trenck ur hang högqwarter och för Honom såsom arrestant till Wien. — Gud stå of bi! utropade Franz, och hans hand rykte till liksom han af förfäran welat twinga sin häst att stanna. — Nå, jag hoppas, att du ide faller ur fadeln af förskräckelse, Frang. — Nej, ide det, genmälte qwartermästaren drar gande efter andan, men det är mera än ti fju till sammans funna gå i land med. — Att wi ola göra det, fall du få fe och bet